Trött som en gnu?

Trött, trött och åter trött. Det är precis vad jag är nu och det känns fruktansvärt jobbigt med allt vad detta innebär.
Att ena stunden bygga upp alla förväntningar på sig själv och börja planera massor av saker som måste göras är aldrig så smart gjort av mig. Jag vet ju att det inte går men ändå så gör jag det.

Just nu känner jag mig gråtfärdig på allt. Sonen är på väg in i trotsålder, mannen ät latare än någonsin och jag är på väg in i deppresionen igen.
Nä, nu går jag och sover och hoppas på en betydligt starkare JAG imorgon.