söndag 19 oktober 2014

Kampen mot ebola!

Flera tusen har dött, flera tusen kommer att dö. Pengarna räcker inte till och ebolan ökar explosions artat.
Jag själv känner att det är dags att vi alla hjälper till, det är dags att få stopp på denna hemska
sjukdom som skördar så många liv.
December och julen börjar närma sig. Istället för att lägga massor av pengar på dyra julklappar så kan man göra en insatts och lägga dessa pengar på att stödja kampen mot ebolan.

Det är dags för ebolan att sluta skörda liv och sluta splittra familjer, nu får det vara nog och vi alla kan hjälpa till!
Sprid budskapet, dela, kopiera, använd bilden, sno bilden, blogga, tillsammans gör vi skillnad!

Visa ditt stöd:
Röda Korset
Läkare utan Gränser
Unicef
Plan Sverige

torsdag 25 september 2014

En storstädning av bloggen.

Jag har konstaterat att jag inte är den där svartvita tråkiga designen som jag hade på bloggen så det blev en liten utseende förändring och jag känner mig väldigt nöjd.
Har även gjort en ordentlig genomgång av alla blogginlägg (bara 91st, hittills) och nu lyckats få in alla i kategorier som ni kan se till höger här på sidan.

Nu efter bloggstädningen har jag insett ett par saker, bland annat så ska jag försöka bli bättre på att dokumentera mina projekt med kameran så jag har något att visa er istället för att försöka förklara i ord.
Ska dessutom bli bättre på att följa upp mina projekt och berätta hur dem faktiskt fungerar i verkligheten.

Ett annat konstaterande som jag gjorde var att mitt hem inte alls ser ut som det gjorde när jag startade bloggen. Så jag måste springa runt med kameran och ta nya bilder och visa er hur det ser ut nu, kanske kan hitta äldre bilder på hemmet så ni får en överblick på vad som är gjort.

Hittade även en massa annat som jag måste bli bättre på, så nu får jag ta mig i kragen, rannsaka mig själv och bli bättre på att blogga (hoppas jag).

Puss och kram / Kiyomi

onsdag 17 september 2014

Vissa borde få en käftsmäll!

Haters gonna hate, lovers gonna love!

Men oj, nu blev jag visst lite arg, irriterad och besviken.

Det är på tok för mycket osanning, smutskastning och ren idioti som snurrar på sociala medier och det kommer garanterat inte bli mindre. Valresultatet verkar dessutom komma som en chock för väldigt många.

Men vänta nu, låt oss bli realister ett tag.
Om resultatet i valet kom som en chock för dig så kanske det är dags att vakna upp ur din lilla bubbla och titta dig omkring, gå tillbaka några år i tiden och läsa en del nyheter igen. Vi har ett otroligt stort problem i Sverige och det är faktiskt inget någon kan blunda för. 
Barn som får knäckebröd och vatten till mellanmål, sjuka som inte får vård, sjuksköterskebrist, sjukhus som går på knäna, bostadsbrist, äldre som får knappt får mat eller usel mat, arbetslöshet, utförsäkrade, cancersjuka som ska jobba, hur länge ska jag fortsätta? Har allt detta undgått just dig?

fredag 5 september 2014

Galning!

Ja, vad har jag hittat på nu?

Återanvändning är ordet. Ett stycke klänning, ett gardinstycke, lite fuskläder från ett sängöverkast och en gammal korsett. 
Den som väntar, den får se. Men först ska jag bli frisk. 

fredag 29 augusti 2014

Ignorans är bästa sättet.

Nu är det uppe på tapeten igen. Att läsa medias olika tolkningar på vad som händer runt Svenskarnas parti är som att hitta en nål i en höstack. Den ena skyller allt på polisen, den andre på motdemostranter.
Här är min syn på det hela.
Att smutskasta polisens jobb är, enligt mig, som att sparka på en som redan ligger. Det är dessa människor som ser till att lagar och regler följs. Det är dessa människor som är de mest utsatta i vårat samhälle. Dem har valt yrket polis för att de vill hjälpa och känner att dem har något att tillföra vårt samhälle. Jag skulle aldrig kunna bli polis för jag skulle bli knäckt av all skit jag skulle få ta. Fyllon som skriker glåpord när dem ser mig och personer som anser sig ha rätt att kasta saker på mig. Jag måste ta hand om döda, psykyskt instabila och skrämmande trafikolyckor. 
Nej tack, jag är för skör för att bli polisen. Men ett stort tack till de som valt yrket och kan hjälpa oss "vanliga". Det är med stor beundran när jag möter er gång på gång och ni alltid uppvisar ett leende och kan få mig att skratta dagen lång, även om ni haft en tuff natt/morgon. 
Nu till nästa sak.
Om vi nu i Sverige är så mycket emot nazism och rasism varför ger vi dessa människor en uppmuntran till att fortsätta sin kamp? Varför inte ignorera dem? Varför visa sitt missnöje genom våld? Varför visa sitt missnöje genom att bryta lagar och regler?
När man som en grupp människor visar sitt missnöje genom att demonstrera varför inte göra detta lugnt och sansat, kanske genom att bara bua ut personerna. 
Om vi nu inte tycker dessa människor har rätt att säga sin åsikt varför vänder vi bara inte ryggen till, skakar på våra huvuden och går därifrån? Tillslut när dem inte får den uppmärksamhet dem vill ha så kommer troligen dessa människor inse att ingen bryr sig om deras budskap. 
Och om ingen bryr sig om deras budskap så kommer dessa att försvinna in i mängden människor och bli osynliga. Om du någongång känt dig utanför så förstår du principen. Att bli ignorerad, ej hälsad på, ingen som ser eller hör dig, då försvinner man för ingen bryr sig helt enkelt inte om dig. 
Så mitt förslag till både media, motdemostranter och övriga som häller vatten på deras kvarn. Ignorans är det bästa sättet att få dessa svin att försvinna.
Ju mer vatten ni häller på kvarnen och gör dessa människor till de "utsatta" så kommer dem få fler anhängare, just bara för att det är synd om dessa. Och fler anhängare betyder bara mer problem för samhället. Kostnaderna för polisen som måste vara på plats skenar iväg, sjukvårdspersonal som måste jobba övertider för att hjälpa skadade, försäkringskassor som måste betala all förstörelse och kommuner som måste lägga pengar på att laga och reparera. Dem som egentligen blir dem stora förlorarna är vi som skattebetalare då det är våra pengar som försvinner. 
Är vi värda detta svinn av pengar? 
Så ignorera dessa människor och låt dem krypa tillbaka till de grottor där dem hör hemma.