Kan idag säga att allt börjar vända. Känner mig lite gladare och lyckligare. Har börjat bry mig om hemmet igen och börjar känna mig riktigt duktig som orkar ta tag i dem saker som behövs.
Hemmet har förfallit under dem senaste månaderna som jag mått pyton.
När jag tänker tillbaka på dem månaderna som varit kan jag inte för mitt liv förstå hur allt har kunnat vara så mörkt och dystert. Att inte ha någon glädje i nåt man gör över huvudtaget, att minsta syssla kan kännas så jobbigt. Att allt man skulle behöva göra kan kännas som en så otrolig tyngd som vägrar släppa.
Hungern kommer sakta tillbaka, lyckan lika så.
Nu får man passa på att göra allt som man måste ta itu med innan nästa deppression kommer, så att hemmet slipper förfalla lika mycket som denna gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar