Dock så har den förvirrade frun i mitt huvud en tendens till att glömma minst hälften och denna gång var det kameran då jag tänkte ta ordentliga foton av våran fina bäveraktivitet vi har alldeles i närheten.
Detta kom jag dock på för långt bort från hemmet och på tok för nära bäverstället. Så blev inga kort från det denna dag.
Dessutom så blev telefon terrorn väldigt stor när jag faktiskt gick där och pratade i telefon. Kände mig väldigt populär när samtal-väntar-tonen gick gång på gång. Fast tyckte att alla dem som försökte få tag på mig faktisk fick vänta på att ja skulle prata klart, är det upptaget är det upptaget.
Vidare in på promenaden möttes jag av både nersågade träd då bävrarna gnagat igenom såpass mycket av träden att dem riskerade att falla på oss större varelser. Mycket mysigt att se, men några nya avgnagda träd syntes tyvärr inte till. Får gå tillbaka imorgon med kameran och kila in bland buskar och snår och se om jag kan finna några nya spår. Annars tycker jag att det är väldigt tråkigt om dem kära kamraterna har försvunnit.
Ett kliv till in på resan hamnade nästan på en lite snok. Den var ute och ringlade över gångvägen och uppförde sig ytterst förvirrat. Som om den egentligen inte riktigt hörde hemma där denne nu befann sig. Tur att lilla jag kom och aktade mitt steg så att lilla snok kunde behålla svansen och ta sig ut i skogen igen. Dessutom fick jag en riktigt fin pose och ett underbart leende av lilla snok som tack för att stora jag uppmärksammade snok, som i sin tur kunde ringla vidare.
Väl hemma kom herr spindel fram igen. Stampa till på plankan och herr spindel försvann, sen kom han tillbaka. Ja, sådär höll vi på i en halvtimme ungefär tills jag beslutade att gå in och intaga lunch. Sen kom kära far och flyttade snällt på spindel till ett mer hemtrevligt ställe som blev tillkallat djungeln, eller gräs som det heter för oss större varelser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar