Kaoset breder ut sina vingar och sprider sig med en rasande fart. Inte trodde jag att skit kunde utveckla en sådan fin förmåga att reproducera så fort som atomfart i en karusell.
Det finns väl något som heter vill man bli fin får man lida pin. Jag lider men varken jag eller hemmet blir speciellt mycket finare.
Började dagen med att återgå till det oändliga städandet av badrummet. Flyttade runt på massor av burkar som verkar duplicera sig i antal för varje gång jag ska torka hyllorna. Jag tog itu med dem en gång för alla! Jag kastade allt som inte har använts på ett väldigt bra tag och tycks ha hittat sin plats längst bak i alla skrymslen och vrår. Allt för att man inte ska upptäcka dem och deras öde blir ett ultimatum.
Mitt i allt detta letande efter gömda och glömda tappar jag till min fasa en parfymflaska i golvet. Kan tala om att den luktade tydligen väldigt gott, men nu var det försent för ett andra liv för denna väldoftande kamrat. Tiden hade kommit. Med stor sorg i hjärtat inledde jag en mindre begravning tillsammans med fru sopborste.
Kan tala om att det för övrigt luktar väldigt gott i mitt badrum och i övriga hemmet också för den delen.
Lite senare efter lunch, vädrande och någon (läs: några) timmes paus, bestämde jag mig för att limma ihop lite figurer som ska till bättre plats och välmående. Kanske till och med få bli uppvisade i sin fina lyster istället för undanstoppade ovanpå ett kylskåp och endast ha damm som sina följetagare. Duschade och klara, redo för att bli limmade så finns det inget som helst lim att hitta. Letar och letar. Kommer då ihåg att min sambos kära radiostyrda bil med alla dess tillbehör faktiskt kanske har lim värt att använda. Men till min förskräckelse så bestämmer sig panten för att i detta läge rymma ut över hela hallen och dess stinkande odör av gammal öl är ett faktum.
Så nu sitter jag här, inpyrd av både öl, parfym och skurmedel. Hemmet luktar gott även det. Skurhinken skrattar åt min lathet, HA!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar