Trött som en gnu?

Trött, trött och åter trött. Det är precis vad jag är nu och det känns fruktansvärt jobbigt med allt vad detta innebär.
Att ena stunden bygga upp alla förväntningar på sig själv och börja planera massor av saker som måste göras är aldrig så smart gjort av mig. Jag vet ju att det inte går men ändå så gör jag det.

Just nu känner jag mig gråtfärdig på allt. Sonen är på väg in i trotsålder, mannen ät latare än någonsin och jag är på väg in i deppresionen igen.
Nä, nu går jag och sover och hoppas på en betydligt starkare JAG imorgon.

Det börjar ordna sig.

Köket börjar ta form. Med lite fantasi och pyssel kan ett kök få helt nya nyanser. Bytte handtag för ett tag sen och det gjorde skillnad bara det men var inte riktigt nöjd. Vi behövde komma ifrån det vita och få in lite accentfärger.

Sagt och gjort, grönt och blått fick det bli.
Så efter att ha rensat förådet och hittat allt som jag behövde så drog jag igång.
Skar smala remsor på 1 cm av plastfolie (kontaktplast) och började montera på luckorna i köket. Flyttade även på stången, spacklade borrhålen och målade träet. Stången fick en ny plats lite mer åt vänster och in med lite gröna växter. Nu ser det betydligt mer hemtrevligt ut och som om det faktiskt bor någon här ;).

Ibland så blir man bara less!

Förådet är fixat. Yihaa, äntligen! Nu är allt nerlagt i kartonger och uppmärkt. En hylla är nerplockad och den andra flyttades. Så nu är det alldeles jätte fint där inne.

Nu påbörjar jag projekt bygga sko- och hatthylla. Detta är ett måste eftersom vi inte har någonstans alls att hänga upp våra saker för tillfället. Så nu ska jag lära mig hur en sticksåg fungerar hade jag tänkt.
Måste även komma över stålrör eller, något som troligtvis är enklare, rundstav. Och sen lära mig sticksågen. Men hur svårt kan det vara?

Just nu känner jag mig dock helt skut och väldigt trött i både kropp och själ.
Är väldigt trött på att vara någon som jag inte är. Jag skulle vilja, om så bara för en dag, bara få vara mig själv igen. Ibland känns det som att jag dock inte får vara någon alls, bara den där lata, argsinta hemmafrun som inte gör något alls. Är trött på alla som inte tillåter mig få vara den jag är, få säga vad jag vill utan att alla tar det på fel sätt. Att bara för en gångs skull bara få vara jag!

Rensa, rensa, rensa

Ja, det är vad jag har gjort hela em och kvällen och jag e fortfarande inte klar. Frustrerande är vad det är. Men nu har jag pausat, snackad lite skit med grannen och nu dricker jag saft. Lite socker så jag orkar med det sista av plockandet och packa ihop det sista som ska tillbaka ut i förådet.

Och som vanligt har jag glömt att ta en före bild, men om jag säger att man inte vågade öppna dörren in för att man trodde att man skulle dö under ett berg av prylar. Då kanske ni förstår kaoset som var där inne. Men jag lovar att det kommer komma en efter bild ;).

Jaaaaa!

Då är det bestämt! Ett projekt som gör mig glad, jippi.
Hemma hos oss är det alltid problem med utrymme och den senaste tiden har jag funderat på en mindre soffa till vardagsrummet för att öppna upp ytor.
Nu fick jag även det godkännande jag ville ha från mannen min och den överdrivet stora soffan ska bort. Nu är jag lycklig!
Har gått igenom diverse tankar om vad jag vill ha för soffa, har googlat massor men ändå inte hittat varken en ny eller begagnad soffa som jag vill ha.
Dem nya är på tok för dyra för oss och dem begagnade är på tok för stora, för fula eller i skinn.

Så nu har vi bestämmt oss för att bygga en egen soffa. Vi tänker dock inte köpa så mycket material för vi alla vet att det är dyrt. Utan min brillianta plan består av att ta de 2 soffor vi redan har, den stora soffan i vardagsrummet och divansoffan vi slängde ut på altanen, och göra 1 ny soffa utav dem.
Det mesta går att återanvända och om inte annat så blir det både klimat- och miljösmart. Det gillar vi. Så imorgon ska kameran vara laddad och klar, detta projekt måste fotodokumenteras i minsta detalj, och så börjar vi ta kort på sofforna så ni får se hur dem ser ut. Sen ska allt tyg rivas på divansoffan så vi får fram stommen och kan se hur den ser ut och vad som behöver göras.
Detta kommer bli så kul, det här ser jag fram emot. Nu gäller det bara att trycka på min lata man lite så att det han ska bidra med (armstöden) blir gjort så fort som möjligt istället för att jag måste vänta på han.
Men en god kvinna reder sig själv, så i värsta fall får jag göra dem också.

Wihoo, ha en trevlig kväll. Fortsättning följer...

Fönster klara, resten kvar.

Denna helg har passerat helt ofrivilligt även den. Sjukstuga och omplåstring har skett. Jag och sonen med världens förkylning och mannen min skadade handen rejält så det blev sjukhus och 3 stygn.

Jag har även lyckats få dem så kallade "vita" fönsterna i köket att faktiskt bli vita. En fantastisk skillnad som lös upp och gjorde hela köket ljusare.

Nu ska vi "bara" köpa flyttkartonger och få iordning förrådet då jag har för mig att jag hittade en burk spackel där sist vi rensade. Så förhoppningsvis kan jag redan nästa helg börja riva tapeter i köket så vi kan påbörja projekt vita väggar och tak där. Just nu är det gula tapeter och jag har ingen aning hur jag tänkte när jag valde gult till köket. Jag har dock lärt mig av det misstaget och nu gör jag något åt det.

Garderoberna i hallen fick sig en omgång även dem. Utrensat och städat, sen fick städskåpet flytta tillbaka till sitt ursprung och kläderna som inte används för säsongen flyttades även dem tillbaka till sin ursprungliga plats.

Nu känns det prima och det börjar kännas som att det finns ett slut på denna katastrof av onödiga saker överallt.

Vandra runt, titta på

Efter att jag har börjat inse att vi måste göra drastiska åtgärder här hemma så hopar sig problemen. Har synat lägenheten uppifrån och ned och insett vart vi har missat i planeringen. Många saker är lätta att fixa medans andra saker kommer ta sin tid.

Jag har insett att vi måste ha en betydligt mindre soffa, eventuellt ett mindre soffbord och möblera om (igen, och till min mans stora förtret) för att kunna öppna upp ytor och få allt att se större ut. Även dra ut datorhörnarn till V-rummet skulle göra en enorm skillnad i sovrummet.

I sovrummet har jag ett nytänk angående byråar. Tänk vilka praktiska möbler som jag bara har nekat tillträde till lägenheten. Varför då kan man undra? Dem sväljer hur mycket saker som helst och nu för tiden så ser dem rätt eleganta ut.

Hallen har jag fått en väldigt bra plan över. Har fått ner bilder till en klippbok som jag tänker skriva ut och sätta in i en klippbok. Så att jag själv vet hur jag har tänkt och planerat. Min plan fick ett godkännande av min man också. Men jag har väldigt mycket tankar angående dem 2 platsbyggda garderoberna som står där. Man skulle ev inte behöva riva dem, utan bara snygga till dem både invändigt och utvändigt. Kanske försöka hitta ytterligare en gammal garderob som man kan bygga in.

I köket så har jag bestämt mig att överskåp till alla väggskåp är ett måste. Att bo litet handlar ju faktiskt om att ha förvaring och vem säger att man bara måste ha köksprylar i ett kök? Att skaffa överskåp till väggskåpen samt kyl o frys hela vägen upp till tak skulle göra att det mesta i våran lägenhet som just nu är "bra och ha" skulle försvinna. Så detta är ett måste, oavsett vad min kära man säger. Dessutom, ett väldigt stort plus, är ju att man slipper dammtorka allt matos från överskåpen hela tiden.

Börja planera.

Nu har jag ett väldigt stort inrednings intresse, och jag börjar bli väldigt trött på våran röra vi har här hemma.
Man kan säga att vi bor väldigt Compact Living, och att en garderob som inte borde vara där finns i det så kallade sovrummet, en allt för stor soffa tar upp hela vardagsrummet och det finns skräp och prylar överallt.

Men nu har jag stora planer på att få det att faktiskt bli mera hemtrevligt och öppna upp ytor. Det är dags att inför våren och sommaren faktiskt kunna njuta av hela bostaden och inte bara av altanen som i nuläget är katastrof även den.

Så att börja rensa ut så mycket som möjligt är en del i projektet, dock inte det lättaste när man har en man som tycker många saker är "bra och ha". Men nu är det slut med det! Jag har tröttnat på alla "bra och ha" saker och alla småsaker som ligger överallt. När känslan av att allt kryper sig mer och mer inpå och börjar kännas som monster runt omkring mig och att det just nu känns som om våran lägenhet är ett ända stort förråd, då är det dags att göra något åt det.

Detta kommer betyda väldigt mycket jobb för mig och med tanke på mina psykiska förutsättningar tänker jag låta det ta så lång tid det behöver, men ordning och reda ska det bli. Först behöver vi vänja sonen att sova i säng utan spjälor så att vi senare kan bygga upp en ordentlig säng till honom. Sen så behöver en ny soffa införskaffas, och dem vi har kastas eller skänkas bort.

Vårat förråd ska vi inte tala om! När jag väl behöver ha något som jag vet finns där brukar jag säga att ja hoppas jag överlever denna resa och vi ses på andra sidan om jag inte gör det. Då kanske ni börjar förstå kaoset som har hopat sig där inne. Så jag beslutade att vi ska åka och köpa flyttkartonger och göra en ordentlig grovrensning där någon dag. Packa om allt och köra iväg saker till tippen och lämna tillbaka sådant som faktiskt inte är vårat. Även lägga ut det vi absolut inte behöver på försäljning, vilket vi sagt nu i några års tid att vi ska göra. Men bättre sent än aldrig.

Så, dem kommande veckorna är det bara för mig att köra igång och ta en sak i taget. Vet dock inte vart jag ska börja då jag känner att det är kaos överallt. Men i och med att hallen redan är påbörjad så är det väl bara att fortsätta där. Rensa garderoberna, måla om dem och skaffa hallmöbler så att man faktiskt har avhängnings möjligheter och ett ställe att ställa skorna på. Tror dock att ja kommer få köpa möblerna då min man inte är den mest effektiva när jag kommer med ideer som han tycker är bra. Så dags att besöka loppmarknader för att se vad som erbjuds och om man kan komma över några klipp, både på soffa och på hallmöbler.

Skit, skit och åter skit.

Kan idag säga att allt börjar vända. Känner mig lite gladare och lyckligare. Har börjat bry mig om hemmet igen och börjar känna mig riktigt duktig som orkar ta tag i dem saker som behövs.
Hemmet har förfallit under dem senaste månaderna som jag mått pyton.

När jag tänker tillbaka på dem månaderna som varit kan jag inte för mitt liv förstå hur allt har kunnat vara så mörkt och dystert. Att inte ha någon glädje i nåt man gör över huvudtaget, att minsta syssla kan kännas så jobbigt. Att allt man skulle behöva göra kan kännas som en så otrolig tyngd som vägrar släppa.
Hungern kommer sakta tillbaka, lyckan lika så.
Nu får man passa på att göra allt som man måste ta itu med innan nästa deppression kommer, så att hemmet slipper förfalla lika mycket som denna gång.