Tack!

Efter mitt inlägg igår så fick jag en otrolig respons. Jag trodde inte att mitt inlägg skulle betyda att jag skulle sitta framför datorn en hel kväll och läsa mail efter mail, meddelanden på facebook, sms och telefonsamtal (ledsen för att jag inte svarat).

En känsla av att en stor blyklump ramlade av mina axlar och att mitt kämpande kändes lite lättare. 

Att ni delar era historier betyder så mycket för mig och gjorde mig verkligen berörd, glad och samtidigt väldigt ledsen. 

Tårarna rann ner för mina kinder när jag insåg hur många vi är som får kämpa för att få rätt och för att kunna få den sjukvård vi är berättigad till. 

Jag skulle vilja svara på varenda mail som kommer men det blir bara fler och fler. Det blev en väldigt stor känslostorm med både tårar och frustration. Vi är för många som har sett baksidan av sjukvården, för många som inte får hjälp och i denna skrivandes stund kan jag inte mer än undra vad det är som gått fel i sjukvården. 

Jag är så otroligt lättad över att jag slipper vara ensam i mitt kämpande och så otroligt tacksam över att ni vill dela med er. Jag kommer fortsätta läsa era mail även om jag inte svarar på dem, det skulle helt enkelt bli för många att svara på. 

Jag hoppas innerligt att vi alla tillslut får hjälp med alla våra åkommor, stora som små, för det har vi rätt till. Fortsätt kämpa, jag vet att jag kommer göra det. Ni gav mig styrkan att orka fortsätta och om jag får orken till att uppdatera om min egen situation så kommer jag att göra det.

Puss och kram på er alla!