Soffprojektet i bilder

Här kommer en bildbomb om soffprojektet. Slutresultatet är jag mycket nöjd med.

Detta är den gamla divansoffan som har befunnit sig ute på vår altan under sommaren och vintern. Den har stått under tag och det visade sig att den var i gott skick även fast den stått ute så pass länge som den gjort.

 Här har jag påbörjat rivning av all gammal klädsel och tagit bort dem gamla sitt- och ryggkuddarna för att få fram stommen.

 

Efter att all klädsel var borta gick min sambo lös med sticksågen och sågade loss armstödet på divandelen och snyggade till kanterna och skruvade fast armstödet på det som sen är stommen till den nya soffan.

Här har rivning av klädsel, dynor och ryggkuddar påbörjats av den andra soffan. Att sitta med en sprättkniv tog sin lilla tid. Sen kom jag på att sömmarna bara var att riva isär då tråden inte var av nylon som jag trodde från början vilken förenklade jobbet en hel del.

Givetvis så tog batterierna i min kamera slut och laddaren är borta. Så här fick jag börja ta kort med mobilen istället. Och glömsk som jag är trodde jag att jag slarvat bort bilderna eftersom  alla inte fanns i mappen på datorn.
Här påbörjas inklädning med skumgummi och tyg från den andra soffan.

Eftersom jag är så otroligt lat så är bara armstöden sydda för att passa. Allt annat tyg har häftats fast med en häftpistol. Men eftersom jag är så grym går det inte att se.

Sittkuddarna klara och passar alldeles utmärkt. Här började jag få fruktansvärt ont i mina fingrar efter allt nålande i detta tjocka möbeltyg. Men skam den som ger sig.
Dessutom så påbörjades ryggkuddarna. Där fick jag sprätta upp allt tyg, ta ur all stoppning och helt enkelt förminska och forma om dem så att dem passade den nya stilen på soffan.

Här är det färdiga resultatet och kan säga att jag är väldigt stolt. Smärtan i fingrarna har precis lagt sig och dem domnar inte av längre så fort jag gör något.
Kan även tala om att det gamla sofföverdraget passade alldeles utmärkt på den nya soffan. Så just nu slipper jag köpa textilfärg och sparar även en liten slant där.
Totalt har detta projekt inte kostat mer än lite sedvanlig handkraft och ett stort tålamod med en 2½-åring som ska va med och hjälpa till.
Men jag kan säga att jag är enormt stolt över mig själv och det har varit värt varenda smärta i hela kroppen. Jag kan!